Dop

Text och musik: Peter LeMarc

Handens fem fingrar

Jag känner dig, jag känner dig så väl,
dina fasor, dina våndor
finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Du bär ett dyrbart namn
och min kärlek utan villkor
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen
men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet
kommer gråten mitt i skratten.

Refräng:
Fem fingrar ska skydda dig
Ett är månen, ett är solen,
ett är polstjärnan bakom molnen,
ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.

Stort är mörkret nu, månen är itu
men det är natten som gör dagen ljus,
och mitt ljus är du.
På denna jorderund
finns här ingen ann’
som kan ge mig så’n förtvivlan
och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
Jag skall sjunga dig ett löfte
och jag vet att du förstår mig.

Om du tänker dig den skogsväg
vi vandrar ibland.
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand.
Det sägs att långt där nere i djupet
på botten av den sjön
finns en silverskatt som glimmar
och den är din i natt,
så slumra in och dröm.

Text: Ingela “Pling” Forsman, H Matthison-Hansen/Musik: M Munthe

Vi har en tulta med ögon blå

Vi har en tulta med ögon blå
med silkeshår och med öron små.
Och mitt i mitten den lilla tippen
så stor som så

Så mjuk som sammet är hennes kind
och hon är gullig och tjock och trind.
Med pyttehänder och två små tänder
i munnen sin.

Och hon kan bita i sina tår
och hon kan snurra så fort det går.
Och hon kan äta, se’n får du mäta
hur högt hon når.

Och Tultan rufsar i pappas hår
och ler och vinkar åt den som går.
Och bakar kaka, och vi får smaka
på allt hon får.

I baljan plaskar hon, må du tro,
se’n vill hon sova i lugn och ro.
Som gräddtårtsbiten är tultaliten.
Vad hon är go!

Text: Astrid Lindgren, Musik: Björn Isfält

Vargsången

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.

Refräng:
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge’n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.

Vargen ylar i nattens skog,
och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge’n en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.

Sov, mitt barn, i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge’n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt’en.

Text och musik: Alice Tegnér

Majas visa (När lillan kom till jorden)

När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.

Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Text: Lina Sandell Berg, Musik: tysk folkmelodi

Tryggare kan ingen vara

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

Text: Beppe Wolgers, Musik: Olle Adolphson

Det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland,
och dom glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar
i Trädkungens tron.
Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar.
Där går en pojke, och allting blir glass
som han snuddar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand,
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar,
själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke som klottrar
att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går Kungen av Skugga runt stan

och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke som gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket.

Svensk text: B.G. Edling, Musik: G. Douglas

Vilken underbar värld

Jag ser gröna träd varenda vår
då varje äng i blomning står
och då tänker jag tyst:
Vilken underbar värld!

Jag ser vita moln mot himlen blå,
jag ser varje dag mot skymning gå,
och då tänker jag tyst:
Vilken underbar värld!

Och färgerna i regnbågen som jag ser ibland
finns överallt runt om oss,
i havet som på land.
Jag ser vänner som mötas och ler mot varann,
jag ser en kvinna och en man.

Jag hör barnens gråt, de växer fort
och lär sig mer än jag nånsin gjort,
och då tänker jag tyst:
Vilken underbar värld!

Ja, då tänker jag tyst:
Vilken underbar värld!

Svensk text: Rune Andersson, Musik: Thad Jones

Ett barn är fött

Nu från nattens hus
en liten hand, ett gryningsljus.
Ett barn, ett oskyldigt barn,
mjuk som en vind, ett barn är fött.
Och hjärtat slår
ögonen ser ett underverk,
här i min famn ligger han/hon,
liten och varm.
Välkommen hit du lilla barn.

Text: Alec Wilder, Musik: Thad Jones

A child is born

Now, out of the night; soft as the dawn,
into the light, this child,
innocent child, soft as a fawn,
this child is born.

One small heart; one pair of eyes;
One work of art, here in my arms,
Here (s)he lies, trusting and warm.
Blessed this morn’ – a child is born.

Text och musik: J. Berg

Utan dina andetag

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu.
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så.

Refräng:
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag.

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår.

Text och musik: Åsa Jinder

Stilla ro och nära

Vem älskar dig när jag farit till landet långt bort och ej längre finns kvar?
Vem ger dig mod när du tvivlar och ej längre känner den kraft som du har?

Refräng:
Ge din själ stilla ro, vandra vill om du tror
att du vet var din inre längtan bor.
Ditt hjärta blommar, känn doften av liv!
Du är större än du nånsin tror!

Vem tröstar dig då ditt inre är fyllt av sorg som du inte rår på?
Vem lyssnar till dig, då bruset från livet är högre än du vill förstå?